Hanna Rönnbergs blogg

Saken är den att allt det goda fick ett slut. Och slutet var ett riktigt dåligt slut. Söndagen började vädligt bra, träffade Staffan, vilket var superkul. Åkte för att träffa Hannah (pappans dotter) och vi åkte till en park för att spela fotboll med flera andra tjejer. Det var väldigt längesedan jag spelade sist men när vi väl började märkte jag hur mycket jag faktiskt saknat fotbollen. Spelar på ett bra tag men när jag springer efter bollen och ska just ta den så vriden sig foten åt ena hållet och benet med resten av min tyngd åt det andra och jag hör bara hur det knäcker. Och sen en ofattbar smärta på det. Och där vände vinden tillbaka igen. 

Har precis spenderat några timmar på akuten, fått en hel del smärtstillande så en del av värken upphörde, röntgat foten och åkte rullstol runt på ett sjukhus. När sjuksköterskan ringde efter en rullstol kunde jag inte hålla mig för skratt. Så ja efter många tårar började jag skratta. Tyckte bara hela situationen var så fruktansvärt tragisk men komisk på samma gång. Mariangela följde med mig till sjukhuset och var med mig hela tiden, hade verkligen inte kunnat komma till en bättre familj. En rolig grej hon sa när jag var påväg till röntgen var "you really have to try everything in London, don´t you?". Haha hon fick mig på bättre humör sittandes i rullstolen...

Sjukhusvistelsen slutade med att foten förmodligen inte är bruten (en annan läkare skulle kolla på röntgenbilderna imorgon och i så fall höra av sig), men det kan ta 2-16 veckor innan den är återställd. Kryckorna är min bästa vän framöver. 

När det inträffar händelser likt dessa inser man vissa saker. Under dessa två timmarna fick jag se en tjej, inte mycket äldre än mig, sitta och tyst och gråta, en mamma må så dåligt så hon knappt kunde stå, en man med blodigt ansikte och två poliser bakom sig, en äldre dam i rullstol och en annan man med ett öga lika svart som natten. Hur klarar man av att jobba på ett sjukhus där den här typen av elende är ens vardag? Måste säga att jag fick en helt annan syn på läkare och sjuksköterskor. Jobbet dom gör är helt fantastiskt. 

 

I torsdags diskuterade vi olika uttryck i skolan. "Every cloud has a silver lining". Det betyder att det alltid kommer något gott ur det dåliga som sker. Jag stod väldigt fast vid det citatet då jag alltid har hoppet uppe om saker och ting går dåligt. Jag hoppas att något gott kan komma ur detta men just nu så har jag svårt att se det. Just nu vill jag inget hellre än att spola tillbaka tiden. 

Tyvärr finns leendet inte kvar när jag somnar samma dag.